NewDawns för NPF 

( neuropsykiatriska funktionshinder )



 


 

Det går inte att straffa bort ett neuropsykiatriskt funktionshinder! Däremot går det att modigt och utan förskönande omständigheter möta de drabbade. 


 

Jag talar här om drabbade som först i vuxen ålder blir utredda och diagnostiserade och då specifikt de som så gott som hela sitt liv varit föremål för myndighetsingripande och slutligen landat inom rättspsykiatrin, kriminalvården och/eller frivården ofta med psykiatriska dubbeldiagnoser. Inte sällan ligger en i tidig ålder utförd rättspsykiatrisk utredning (18-19 års åldern eller ännu tidigare) till grund för överlämnande åt kriminalvården, där den unge inte på något sätt passar in bland övriga intagna och där han totalt saknar möjlighet att tillgodogöra sig den kriminalvård som eventuellt finns! 


 

Väl utredd möter nya hinder! Det räcker inte att med hjälp komma till insikt och komma missbruksfri till olika mottagningar via remiss från utredande läkare och psykolog. Ingen tror att det går att hjälpa en människa med ett så trasigt och våldsamt livskapital i bagaget. Det går! Farmakologiskt och psykosocialt.


 

Med läkare, psykologer, terapeuter, sjuksköterskor och skötare. Listan kan göras lång av professionella yrkesutövare som med sin kännedom om hur det är att vara människa kan vara med och möta den individ som nu valt att våga försöka möte livet och samhället. HÄR MÅSTE HJÄLP I FORM AV SAMTAL OCH SKULDBEARBETNING OVILLKORLIGEN OCH UTAN DRÖJSMÅL SÄTTAS IN I TAKT MED ATT INDIVIDENS INSIKT ÖKAR, DÅ ALLT I DESSA SAMMANHANG BYGGER PÅ DE HJÄLPSÖKANDE, DERAS INSIKT OCH DERAS ÖNSKAN OCH HOPP OM FÖRÄNDRING. Hjälpen måste ske över en tid av många trygga år (med utrymme för misslyckanden), med kontinuitet och fasta rutiner, annars blir återfall i missbruk och där tillhörande brottslighet mer regel än undantag, personlig förtvivlan ett faktum över att åter misslyckas totalt och RISKEN FÖR SUICID överhängande vid nytt frihetsberövande.


 

Alltså: Kliv fram i samhället alla ni läkare, psykologer, terapeuter, beteendevetare, analytiker och alla ni andra som vet vad en människa behöver möta för att bli så hel som möjligt. Förenen er och låt er samlade kunskap komma behövande till del. Ni är  alldeles för betydelsefulla för att sitta inlåsta på kliniker, mottagningar och bakom stängda myndighetsdörrar!


 

Många väntar på er hjälp!   Erbjud det ni har!   Bemöt med er kunskap!


 

SURVIVE !

JAG HAR ÖVERLEVT med förståndet i behåll efter mer än trettiofem års erfarenhet av en vardag tillsammans med neuropsykiatriskt funktionshinder inom Autismspektrumstörning och ADHD problematik, hos både barn och vuxna, under dygnets tjugofyra timmar och alla våra fyra årstider. Därför vill jag sätta betydelsen av berörda myndigheters samarbete i FOKUS!

 (1) Barn och mödravård  

(2) barn och ungdomspsykiatri 

(3) sociala myndigheter 

(4) LVU och § 12 hem 

(5) frivård och kriminalvård 

(6) psykiatrisk och rättspsykiatrisk vård och sist men inte minst 

(7) rättsväsendet med polis, åklagare och våra domstolar. 

Här skulle jag önska att jag kunde tillägga neuropsykiatrisk vård men mig veterligt finns den inte att tillgå vid speciella avdelningar inom psykiatrin utan omfattas av den allmänna. Något jag personligen ser fram emot en utveckling av under närmaste tioårsperiod: neuropsykiatriska vårdavdelningar... Dock är jag tacksam för de utredningsenheter för både barn och vuxna som finns sedan början av tjugohundratalet samt för neuropediatriken som då fick någonstans att överlämna sina ungdomar.

Problemet är INTE att det finns ett problem här! Problemet är INTE att det inte finns professionellt utbildad personal med mycket kunskap och stor yrkeserfarenhet efter många års yrkesverksamhet inom området att samtala med om alternativa och individuella problemlösningar! PROBLEMET ÄR att de INTE GÅR att NÅ - när de BEHÖVS!! PROBLEMET ÄR att de inte FÖRSTÅR sitt VÄRDE och sin BETYDELSE!! Betydelsen av att tillhandahålla förvärvad kunskap i en gemensam kunskapsbank, (nu finns något som heter kunskapsguiden.se) till förvirrade och väntande berörda och deras anhöriga.

Här är ett av våra största och mest djupgående samhällsproblem och det fortsätter åsamka stat kommuner och landsting ofantliga summor, då de genom att undgå positivt samarbete menar sig inte ha tillräcklig kunskap och utbildning.

Jag efterlyser tvärvetenskap och psykosyntes för att möta OCH bemöta individer som annars tvingas fortsätta livet i dess psykosociala utmarker. Det är dags att släppa tanken på DEN ENDA RÄTTA LÄRAN, här finns individuella behov där alla "läror" kommer till sin rätt, något jag tror våra tidiga läromästare skulle skriva under på om de kunde göra sina röster hörda efter våra tids behov. Kanske skulle de låta hälsa: "det finns mer som förenar än som skiljer". Erfarenheten säger mig att det INTE är en STOR BUDGET som ligger till grund för LYCKAD satsning, utan det, att jag vet mitt värde, tar vara på mina erfarenheter och har sett vad som i praktiken fungerar. Att låta misslyckanden, något som måste till för att nå lyckanden, bli till inspiration och ge näring åt lärande i stället för att kasta in handduken och lämna rummet. DET ENDA SÄTTET ATT INTE MISSLYCKAS någon gång ÄR ATT INTE GÖRA NÅGONTING ALLS ! ! 

Jag tror att alla skulle tjäna på att möta behoven. I stället för att som nu låta behoven, när de är utom kontroll. styra !

/ NS /
 


 

Har du levt med ADHD i din närhet? 

Det har jag! 

Ett liv där varje morgon innebär en uppenbar fara! Där rätt blir fel och bakvänt hela tiden! 

Ett liv där den invanda vackra älskade miljön utgör ett högriskområde! Där farliga missförstånd är regel och inte undantag! 

Har du levt med ADHD i din närhet? 

Det har jag! 

Levt med ensamheten det innebär när ingen står ut och inte förstår. Hur kan de förstå? 

Kanske är du den som har mest synpunkter? Kanske tillhör du dem som vet precis, har alla lösningar och ett bra uppfostringsschema? Kanske är du bland dem som är med och river ner när de drabbade kämpar för livet med att bygga upp, så långt det är möjligt, det sedan länge havererade och förnedrande liv som de oftast tvingas leva! 

Kanske är du den som vill motverka och förringa fortsatt vetenskaplig forskning inom det neuropsykiatriska området? Kanske är du den som vill förbjuda farmakologisk hjälp till hårt drabbade barn, ungdomar och vuxna, vilket betyder stöd och hjälp även åt deras föräldrar och anhöriga! 

Då måste jag ännu en gång fråga: 

Har du levt med ADHD i din närhet, varje dag, år ut och år in? 

Det har jag och jag säger: 

Att med samlad hjälp, erfarenhet och kunskap. 

Med beslutsfattare som vågar fatta beslut. 

Alltså med gemensamma krafter, kan vi ge varje ny ADHD-dag en ljus gryning! 

Kan vi ge inneboende resurser möjlighet att komma den enskilde och samhället till del!  


/ NS /


 










Där allt började...

Torsdagskväll den 27/2 2002 klockan 21,30.

Där ligger kriminaliteten. 

Som en sjuk orm, den ömsar skinn, vrider sig. 

På mitt köksgolv utkämpas kampen. 

spyr galla över tillvaron. 

Helvetesgapet öppnar sig på mitt köksgolv. 

I vardagens kväll sker kampen, mellan det onda och det goda. 

Djävulskap, vit snö. Kärlekens kraft, hjälplöshetens. 

Framför mina ögon utspelas livet. 

Hjälplöshetens strimma reflekteras mot ljuset. 

Färdas, med dess hastighet, förbi våra fängelsers klibbiga väggar...

  

/ NS /